Han sätt att säga hennes namn är så träffande. Så fort hon ser på honom förlorar hon bitar av sig själv.
När han går därifrån försöker hon plocka ihop och klistra. Men det blir sig inte riktigt likt.
Det är kanske heller inte meningen.
måndag 20 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar