Sot.

Hon finner sig aldrig i nuet.
Det finns alltid en morgondag.
Hon väntar.
Bräcklig.
Springer hon över krossat glas.
Splitter yr alltmedan hon blöder.
Bristningarna som han inte ser men fyller omsorgsfullt i.
Fyller upp henne.
Med svek.
Däri vilar hoppet.
Gränserna har suddats ut.
Som om hon inte fanns.