Slitage

Han har inte tid för upprepning
Linan är kort och han knyter för hårt
Hon ser inte
Och faller
Hon räcker inte till
Men kravlar likväl efter
Ber i tysthet om luft
Han suckar och hon andas girigt

Hans leende är som den sista kniven
Den sista vändningen i hennes bröst innan han sakta tar ut bladet
Hugget
Ändå ber hon om mer
Sprickorna i hans ansikte lyser igenom, bländar henne
Vill inte se
Förstelnad
I hans grepp
Somnar hon