Jag vill bädda in mig i rena lakan, tillförsikt och din näsa mot min hals.
Andas din luft och lämna allt som är mitt bakom den grå betongens plågsamma tyngd.
Lyft mig, vädjar jag smått penibelt.
Stundom är det bara du som kan.
lördag 11 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aj lajk...jag läser med sån inlevelse
SvaraRaderaÅhå *rodnar* tack så very micket hjärtat. <3
SvaraRadera